Älskade Axberg!
Det är något särskilt med Axberg, stället där jag växte upp. Kanske beror det på just det faktum jag precis nämnde, att jag växt upp där, som gör det så speciellt men jag vill påstå att det är något annat. Det måste vara dofterna, vyerna, naturen, stämningen, atmosfären, möjligheterna. Jag ser mig själv som bortskämd för att ha fått chansen att växa upp just där och jag vill ingenting hellre att mina barn ska få vara med om samma sak en gång i framtiden.
Igår levererade vädret sitt allra bästa och min familj och jag, tillsammans med vänner till familjen, kunde avnjuta en fantastisk kväll med korvgrillning deluxe vid vattnet, sådär alldeles lagom nära perfektion! Under kvällen sa en vis man jag vuxit upp med att "Du skrattade alltid så mycket som liten, Emilia!". Ja inget konstigt är det väl med det när jag har kunnat skattat mig lycklig för en sådan uppväxt här i vårt underbara Axberg!
Alexis verkar också uppskatta gårdagen! Efter 4h konstant lekande med två labradorer så är det mest aktiva hon åstadkommit idag att byta sov-ställning. Ett tillfälle för mig och min bättre hälft att städa lägenheten ordentligt!
Sämre bloggare får man leta efter!
När jag får tid över, tid över alldeles själv utan yttre störningar kommer jag på mig själv sitta och tänka på livet. På nuet, på vad som komma skall. På vänner, familj, livsstil och framtid. Jag möter det med blandade känslor så som längtan, nervositet, spänning, panik.
Att jag blir äldre är ett faktum, att jag måste tänka efter en extra gång innan jag svarar på hur gammal jag är sker titt som tätt. Att tiden går fort är också ett faktum och att jag tenderar att bli stressad över att jag måste hinna göra saker jag vill göra innan ledigheten tar slut. Men så står jag där med näsan lång, lurar mig själv, att jag inte har grepp om mitt liv. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade det. Jag tror den egentliga rädslan bottnar sig i att jag inte vill att känslan, lyckan, nuet ska ta slut.
Känslan får mig i sin tur att känna mig kvävd, begränsad, pressad. Det vill säga motsägande mot ovan sagda. Ekvationen stämmer inte. 1+1 blir inte 3. Men jag jobbar på det.
Alexis, vår lilla tjej på fyra ben. Hon växer och växer, i både sin egen kropp som i våra ögon. Hon är super härlig! Och känslan hon ger vill jag aldrig ska ta slut!
Jag vill aldrig sluta vara på topp. Låt mig få vara kvar och tvinga mig aldrig att kliva åt sidan igen!
En flicka och hennes hund
Mina inlägg kretsar och kommer att kretsa mycket kring en liten tjej på fyra ben. Dels på grund av att det inte händer så mycket annat i mitt liv just nu, man har väl sommarlov, och dels, om inte främst, på grund av att det är det som tar upp min tid just nu - att uppfostra och passa henne, att lära, att så ett trygghetens frö och låta den växa, att knyta ett band. Och tillsammans skapar man något som varken kräver ord eller samma språk.
London baby!
Ja ni läste rätt, London baby! Om lite drygt två veckor åker jag och delar av familjen Görtz till London i tre dagar.
Anledningen är till att få se Peter Jöback agera i huvudrollen i musikalen The Phantom Of The Opera! Ska bli så himla häftigt! Jag har varit på en handfull spelningar med Peter och lika många gånger har jag blivit trollbunden av hans röst, det ska därmed bli väldigt kul att se honom agera i en musikal och vilken musikal därtill!
Det hela gör ju inte saken värre att den går av stapel i London och i landet vars landsmän och språk jag älskar!
Livets som hundägare åt en liten "Dalkulla"
Livets som hundägare skulle kunna summeras i bilden nedan - en blandning av lek och gå på tidning med en allt för härlig liten tjej! Det känns som om jag inte gjort något annat i mitt liv men samtidigt som något helt nytt och att jag simmar i nya vatten! Sällskapet och en nära relation till en fyrbent har fattats mig sen jag flyttat hemifrån men den luckan börjar fyllas allt mer.
Från att ha varit livligt busig har nu Alexis kraschat och sover sött, vilket blir chansen för mig att sitta ner och göra nytta, som att skriva köpelista m.m. D.v.s. att simma i vatten jag känner igen! Hörs peps!
Nytt äventyr, nytt kapitel i våra liv
Säg "Hej" till familjen Görtz/Thunells nya familjemedlem - den sockersöta, nöjda, något trötta, charm-examinerade Finska lapphunden Alexis!
Hon har snart bott hos oss i hela 24h och lyckan är kolossal och konstant!
Ser fram emot ett liv tillsammans med denna tjej!
Livets små äventyr
Idag när Sverige inte kunde bjuda på mycket sämre väder varvar jag tvätt med diverse knep och knåp inför sommarens STORA höjdpunkt - min allra käraste systers bröllop.
Vad jag gör exakt kan jag inte avslöja då jag vet att hon läser detta(!) men jag kan säga så mycket som att jag inte kan längta mer till vad som komma skall än vad jag redan gör! Det är mitt första bröllop och ingenting kan väl toppa att det är min systers.
Enda nackdelen till att längta så mycket till bröllopet är att det går av stapel i slutet av augusti, därmed längtar man förbi hela den svenska sommaren! Men ska vädret fortsätta såhär så kvittar det.. men så skriker studenten i mig att "sommarlovet ska vara förevigt långt!". Om det ändå vore så väl..!
Ett annat äventyr som dyker upp sker också det i slutet av augusti då jag blivit antagen som och ska utbilda mig till volontär till polisen. Något som ska bli alldeles fantastisk och roligt! Jag vill tro och hoppas att det kommer klä mig, att göra en insats för samhället eftersom jag ju älskar att jobba med och tillsammans med andra människor.
Fortsatt kan jag flagga för ytterligare ett äventyr, ett som eventuellt tar fart redan på lördag. Mer om det då!
En bild som kan summera detta inlägg - glädje och längtan efter värme
Sommar får mig att tänka på...
Den bästa sommaren i hela mitt liv ♥
Längtan efter sommar!
Hej folks!
Sitter just nu och nöter, repeterar, läser och skriver. Gör allt jag kan för att få grepp om detta (brottsprevention och behandling) till på lördagmorgon och för att slippa bära med mig en omtenta över sommaren!
Sitter också med fönstret öppet här straxt framför mig och det kommer in ruggiga vindpustar då och då.. vad hände med sommarvärmen? Är det för mycket begärt? Det ska vara en utav anledningarna till att vara för växthuseffekten - högre medeltemperatur året om! Skämt å sido..
Som sagt, på lördag väntar terminens sista tenta och därmed sommarlov. Bara smaken av ordet är sött och gör så att det kittlar till lite här och var. Det finns så mycket jag vill göra när jag kan släppa skolan ordentligt! Först och främst ska jag åka och köpa lite grönt och blommor till vårt hem. Ta en tripp till Blomsterlandet eller Plantagen och titta efter lite härliga färger för att framkalla och locka efter sommaren.
Fortsatt ska jag söka efter och köpa mig en brud-tärneklänning, titta på inredning, läsa massor av böcker.
Åh vad härligt alltsammans låter!
Trots kylan och det tråkiga väder som råder idag väntar jag på att min syster ska ringa. Vi ska ta en löprunda i Karslund spåret, en bra paus i pluggandet!
Hörs peps!
Back on track
Hej på er!
Förlåt för bokstavligen fruktansvärd uppdatering!
Bortförklaringar är ingenting för mig men ursäkter däremot... jag får ursäkta att lagom efter mitt senaste inlägg fick jag ett efterlängtat paket i brevlådan, nämligen en Iphone vilket har öppnat en ny dörr i den sociala nätverksvärlden. Ni kan från och med nu även följa mig på Twitter - EmiliaGortz heter jag så påhittigt nog.
Vidare får jag ursäkta att jag prioriterat mina studier för ja, mycket riktigt har vi vår sista tenta på lördag sen väntar ett efterlängtat sommarlov!
Och nu måste jag återigen ursäkta mig, min sambo och respektive klev precis innanför dörren så jag ska pussa lite på honom för att sedan åka och handla.
Vi hörs och jag lovar att bättra mig!
Jag har fått efterfrågningar om vårt nya tillskott i familjen, här har ni henne - Finaste Filippa ♥
Lyckan som aldrig dör
Att påstå att jag haft en dålig dag vore att underskatta.
Jag har en upprivande, jagande och tung känsla inombords.
Men mitt i allt elände, i denna psykologiska stress, finns det något som värmt mitt hjärta utifrån och in. Ut i varenda vrå. Jag har blivit faster på nytt. Världens finaste Filippa har fötts! ♥
"Runners knee??!"
Är det dags nu tycker man?
Efter 10 års aktivt idrottande, är det dags med skavanker och skit nu?
Har en tung och jobbig känsla inombords just nu, precis vad jag inte behövde..
Precis som det ska vara!
Hurra vilken dag! Visst blir man glad av att solen skiner på en klarblå himmel?
Efter att ha avnjutit någon timma i solen ska jag snart göra denna eftermiddag komplett genom att möta upp Roberts hos hans föräldrar där vi tänder grillen och äter gott. Precis som det ska vara!
Crossfit is the shit!
Just nu befinner sig många innebandylirare mitt emellan säsong och försäsong, så kallad "Off-season".
Jag är en av dom som rullat igång försäsongen på egen hand, eller ja tillsammans med min utomordentlige tränare Robert Eriksson. Han har introducerat mig för något jag aldrig testat på förut men något jag verkligen funnit mig tycka är väldigt kul och utmanande - crossfit!
Vilken träningsmetod, jag älskar den! Jag har funnit detta som ett väldigt bra komplement och variation i träningen när jag tidigare var bundis med "enbart" löparskorna och gymmet.
Crossfit kan kort sagt beskrivas som en funktionell träning där du använder dig av kroppen och all dess krafter med diverse redskap till hjälp. Det går ut på att göra så många repetitioner som möjligt på viss tid eller göra x-antal repetitioner på så snabb tid som möjligt. Vi har hittills kört pass så som "Fight Gone Bad" och "Spartans 300 Workout", pass där jag verkligen har utmanat mig själv och fått vetskapen om hur stark jag är samtidigt hur trött jag kan bli. I Spartans 300 Workout som vi körde idag var det 5 eller 6 olika övningar med totalt 300 repetitioner/reps uppdelade på 25 eller 50 reps/övning. Jag fick ta den tid jag behövde men det skulle genomföras och förens då var det slut!
"I'm not finished when I'm tired, I'm finished when I'm done"
Jag tackar för helg
Hej på er!
Jag börjar där jag lämnade er sist, i hundspekulationer och tankar, där jag också befinner mig just i detta nu.
Det är inte så bara det här, som görs med ett knäpp med fingrarna och bra är väl det! Det ska göras ordentligt och på riktigt!!
I Hultsfred fick vi träffa ett gäng härliga Finska lapphundar och rasen faller oss allt mer i smaken. Den är nästan för bra för att vara sann och en ras som skulle passa vår livsstil väldigt bra!
Snart har vi förhoppningsvis bokat in några möten hos uppfödare för att träffa ännu mera härliga hundar och deras uppfödare.
Nu är det fredag och helg och jag har inga större planer, bara att jag börjat fredagen med fantastiskt god mat och landar snart i en biosalong. Härligt! Det är ytterligare ett intresse hos mig - mat! Jag älskar mat, att äta likväl som att laga och är det gott är det förstås en bonus!
Vidare till helgen och allt därtill. Ha en fin helg allesammans!
Mot Hultsfred
Hej på er!
Idag bär det av på nya äventyr för mig och min respektive. Vi ska köra ner till Hultsfred på en liten dagstur för att träffa hundar och deras ägare på en organiserad "lapphunds träff". Vi båda två har blivit väldigt förtjusta i den Finska lapphunden så vi såg det som ett perfekt tillfälle att träffa fler hundar av rasen och deras ägare för att utbyta ideer, tankar och erfarenheter om hunden.
Ja som ni kanske har förstått vid det här laget så gör jag ingenting annat än längtar efter en fyrbent-kompis här hemma så jag är uppspelt som ett barn!
Och vilket härligt väder där till, på med solglasögonen när det bär iväg!
Unik känsla
Ajöss med skolböckerna! In i bokhyllan med er för nu är tentan avklarad och nu väntar åtminstone två helt underbara dagar då jag kan aaandaaas! Åh så härligt, fasiken vad jag älskar den här känslan!
Jag börjar helgen med att hämta min älskade brorson på dagis! Vi ska ha fredagsmys tillsammans ute på landet, kanske tar en promenad i skogen och leker loss.
Men först och främst, precis nu, ska jag läsa en alldeles fantastisk bok som jag påbörjat, Jacobs värld skriven av Jodi Picoult. Och jag ska läsa utan känslan inombords att jag egentligen borde läsa något annat..!
JUST NU
Känner att arbetet och processerna i min hjärna går allt segare och segare för varje timme som går med detta tentaplugg, underbara tentaplugg!
Dock är det fortsatt kul och intressant och det är till min fördel att ha viljan på min sida!
Kul är väl också att solen sken och jeansjackan tillsammans med ett par tunnare strumpbyxor och converse kunde åka på idag. Härligt! Och hoppas på värme till helgen det gör väl alla, men kanske att Robert och jag gör det lite extra. På lördag bär det nämligen ut på roundtrip och litet äventyr :)
Mer om det en annan dag, måste skifta mitt fokus på annat. Hej så länge!
JUST NU
Ska alldeles snart hoppa in i bilen och åka ut till mina föräldrar, där det vankas förlovningsmiddag med hela min familj respektive Roberts familj.
Ja för er som inte vet än så kan ni väl gissa vilka de lyckliga två är.. :)
Ha en fin lördag allesammans!
Vart är vi på väg?
Det är frågan jag ställer mig idag - vart är vi på väg och varför? Vad är det som driver oss och mot vad?
Det har kombinerats så fantastiska ord så som - "Hur långt man än har kommit, är det alltid längre kvar". Är detta inte till största delen sant? Bergsbestigaren som bestigit K2 vill genast ge sig på högre höjder. Affärskvinnan som tjänat sin första miljon vill tjäna mera. Mycket vill ha mera så att säga, samtidigt som lite vill ha någonting överhuvudtaget.
Är det för lyckandets skull som vi vill lyckas eller är det ett sorts självförverkligande i oss själva? Är pengar, välfärd och karriär så viktigt för oss? Ja åtminstone för oss i industri-länderna måste jag väl ändå säga, när det i vissa länder sitter människor som ställer sig frågan om dom ens kommer överleva dagen. Visst drömmer dessa människor kanske också om välfärd, lycka, framgång men med andra förutsättningar.
I jakten på lycka, på framgång i alla dess slag kan man lätt ta saker och ting för givet. Jag tog mig själv för givet, jag tog inte ansvar och tog inte heller hand om mig själv.
Jag fick sätta upp diverse mål och kämpa mig tillbaka. Idag, några år senare ska jag sätta upp nya mål med nya utgångspunkter. Det är svårt att sätta mål, svårt att vara realistisk samtidigt vara utmanande. Å andra sidan tror jag att det är väldigt viktigt att sätta upp mål. Delar av mig är rädd att misslyckas, det är nog det jag ogillar mest med att sätta upp mål. Minns den påtagliga och oundvikliga känlsan av besvikelse när siffrorna på vågen stod still istället för att stiga uppåt för ett par år sen. Något man helst vill undvika, något som vi också försöker undvika genom att inte utsätta oss för liknande tack vare våra försvarsmekanismer.
Jag tror allt handlar om att våga, "learning by doing". Det är inte bara barn som lär sig att undvika spisplattan genom att bränna sig på den, även vi vuxna måste trampa snett för att hitta rätt väg. Vi är bara en aning skörare och mindre våghälsiga än barn. Mer konsekvenstänkande. Eller är det bara jag?
