omenemilia

Hej på er!

Idag bär det av på nya äventyr för mig och min respektive. Vi ska köra ner till Hultsfred på en liten dagstur för att träffa hundar och deras ägare på en organiserad "lapphunds träff". Vi båda två har blivit väldigt förtjusta i den Finska lapphunden så vi såg det som ett perfekt tillfälle att träffa fler hundar av rasen och deras ägare för att utbyta ideer, tankar och erfarenheter om hunden.

Ja som ni kanske har förstått vid det här laget så gör jag ingenting annat än längtar efter en fyrbent-kompis här hemma så jag är uppspelt som ett barn!

Och vilket härligt väder där till, på med solglasögonen när det bär iväg!

Ajöss med skolböckerna! In i bokhyllan med er för nu är tentan avklarad och nu väntar åtminstone två helt underbara dagar då jag kan aaandaaas! Åh så härligt, fasiken vad jag älskar den här känslan!

Jag börjar helgen med att hämta min älskade brorson på dagis! Vi ska ha fredagsmys tillsammans ute på landet, kanske tar en promenad i skogen och leker loss.

Men först och främst, precis nu, ska jag läsa en alldeles fantastisk bok som jag påbörjat, Jacobs värld skriven av Jodi Picoult. Och jag ska läsa utan känslan inombords att jag egentligen borde läsa något annat..!

Känner att arbetet och processerna i min hjärna går allt segare och segare för varje timme som går med detta tentaplugg, underbara tentaplugg!

Dock är det fortsatt kul och intressant och det är till min fördel att ha viljan på min sida!

Kul är väl också att solen sken och jeansjackan tillsammans med ett par tunnare strumpbyxor och converse kunde åka på idag. Härligt! Och hoppas på värme till helgen det gör väl alla, men kanske att Robert och jag gör det lite extra. På lördag bär det nämligen ut på roundtrip och litet äventyr :)

Mer om det en annan dag, måste skifta mitt fokus på annat. Hej så länge!

Ska alldeles snart hoppa in i bilen och åka ut till mina föräldrar, där det vankas förlovningsmiddag med hela min familj respektive Roberts familj.

Ja för er som inte vet än så kan ni väl gissa vilka de lyckliga två är.. :)

Ha en fin lördag allesammans!

Det är frågan jag ställer mig idag - vart är vi på väg och varför? Vad är det som driver oss och mot vad?

Det har kombinerats så fantastiska ord så som - "Hur långt man än har kommit, är det alltid längre kvar". Är detta inte till största delen sant? Bergsbestigaren som bestigit K2 vill genast ge sig på högre höjder. Affärskvinnan som tjänat sin första miljon vill tjäna mera. Mycket vill ha mera så att säga, samtidigt som lite vill ha någonting överhuvudtaget.

Är det för lyckandets skull som vi vill lyckas eller är det ett sorts självförverkligande i oss själva? Är pengar, välfärd och karriär så viktigt för oss? Ja åtminstone för oss i industri-länderna måste jag väl ändå säga, när det i vissa länder sitter människor som ställer sig frågan om dom ens kommer överleva dagen. Visst drömmer dessa människor kanske också om välfärd, lycka, framgång men med andra förutsättningar.

Jag fick sätta upp diverse mål och kämpa mig tillbaka. Idag, några år senare ska jag sätta upp nya mål med nya utgångspunkter. Det är svårt att sätta mål, svårt att vara realistisk samtidigt vara utmanande. Å andra sidan tror jag att det är väldigt viktigt att sätta upp mål. Delar av mig är rädd att misslyckas, det är nog det jag ogillar mest med att sätta upp mål. Minns den påtagliga och oundvikliga känlsan av besvikelse när siffrorna på vågen stod still istället för att stiga uppåt för ett par år sen. Något man helst vill undvika, något som vi också försöker undvika genom att inte utsätta oss för liknande tack vare våra försvarsmekanismer.

Jag tror allt handlar om att våga, "learning by doing". Det är inte bara barn som lär sig att undvika spisplattan genom att bränna sig på den, även vi vuxna måste trampa snett för att hitta rätt väg. Vi är bara en aning skörare och mindre våghälsiga än barn. Mer konsekvenstänkande. Eller är det bara jag?

Ja det var länge sen jag visade en hel outfit så här kommer den:

Jag kör på en ganska ledig stil idag då jag endast ska pendla mellan kontoret och frisören. Svart upp till, istoppat i ett par av mina favoritjeans.

Jag har en tendens att klä mig svart/mörkt, med andra ord en aning tråkigt, när vädret bjuder på tråkigheter som idag. Det slog mig när jag såg den här färgbomben. Vilka härliga färger! Snacka om att man känner en stark saknad efter sommar genom att se dessa färger!

Står inför ett val av två utbildningar till hösten. Med ångest därtill. På sista ansökningsdagen.

Inte bra..

Nej, jag låter bilden tala för sig själv. Det räcker långt. Åtminstone för nu.

Sverige, vilket fantastiskt väder du bjuder på idag (och igår och kanske resten utav veckan...)

Men jag finner detta väder som en god sak då jag får suget av att köra ett pass på gymmet, vilket jag gjorde imorse, och sitter nu nedgrävd i skolböcker och diverse uppgifter med regnet utanför smattrandes mot mitt fönster.

Det är en aning vackert, åtminstone när man sitter här, inomhus.

Senare ska jag dock trotsa regnet och hämta min brorson från dagis. Det är mer gångavstånd relaterat än att ta bilen dit från där vi bor och då är väl tur att de någongång blivande hund-ägarna har införskaffat sig varsitt rejält set med regnkläder. Jag kommer nog bli en sån mamma som säger: "Det finns inget dålig väder, bara dåliga kläder". (Usch som man hatade att höra det när man var liten!)

Tillbaka till det faktum att jag sitter med skoluppgifter och det faktum att jag tagit fram lagboken igen, vilket är något jag återigen funnit vara kul och utmanande. De nuvarande uppgifterna går bl.a. ut på att jag ska läsa en fallbeskrivning för att sedan reda ut det straffrättsliga i fallet, motivera eventuella påföljder/sociala insatser o.s.v.

Detta finner jag stundtals givande tillsammans med dom gångerna då jag fastnar framför tv-programmet "112 - på liv och död". Polisyrket är något jag verkligen ser upp till och brinner för.

Nog om livet och tillbaka till nuet, lunchen kokar på spisen och jag ska försätta fokuseringen i mina böcker igen.

Ikväll väntar live fotboll på arenan som ligger ett stenkast härifrån. Återigen ett ypperlikt tillfälle att nyttja regnkläderna, bra där!

Hoppas allt är bra såhär efter påsk peps! Snart, snart så är det sommar! Jag vill inte tro något annat. Finns inget annat.

Idag har det vankats bröllopsbestyr i form av att titta på diverse klänningar.

Jag är så upprymd att det näst intill känns som om att det är jag som ska gifta mig. Men det är väl just det, jag kan bara stå och njuta utan att oroa mig för att glömma någonting.

Jag är så glad för min systers och hennes respektives skull!

Därefter spenderade jag en timme på gymmet och triggade de kära små biceps och triceps. Det är något jag önskar mig av tomten till jul, ett par snygga välbyggda armar!

Just alldeles precis nu äts det mat framför Falun - Storvreta drabbningen på tv (innebandy med andra ord).

Imorgon är tanken att hela familjen ska samlas och äta tre-rätters påskmiddag. Härligt att träffa hela familjen, framför allt den lille. Massor av skojj och bus förväntar jag mig!

Så var det dags att ta fram den tyngsta boken i bokhyllan igen, idag när jag suttit sedan tidig morgon och läst, vridigt och vänt på diverse rättsfall. Lite av ett kärt återseende måste jag ändå erkänna.

Många sidor har avverkats idag och det känns mer och mer i huvudet kan jag säga, en utav anledningarna till att jag vill jobba med människor och inte datorer - dom suger musten ur en.

Senare till kvällen väntar Allsvensk fotbolls-premiär på stadens arena. Ska bli väldigt kul och jag ska allt se till att se fler matcher än ifjol, vilket å andra sidan inte är så svårt när jag såg endast 2-3 matcher.

Vi hörs peps!

Söndagmorgon. Jag sitter och grubblar över min framtid. Vad som komma skall.

Det kan jag å andra sidan inte förutse eller bestämma. Däremot kan jag göra val som på ett eller annat sätt justerar mina koordinater här i livet.

Jag hade en plan men den planen närmar sig sin sista skrivna sida och jag befinner mig snart på det blanka pappret med pennan i högsta högg, i position att fortsätta skriva på min plan. Saken är bara den att jag har skrivkramp, eller brist på fantasi rättare sagt. Jag vet inte vad jag ska skriva eller rent av vilken väg jag ska gå.

Jag känner en aning ångest där jag står, mellan diverse utbildningar. Helst av allt skulle jag vilja ha ett jobb. Dock ett jobb som jag finner inspirerande, givande och roligt! Inte bara ett jobb för pengarnas skull (kalla mig klok, kräsen eller rent av dum i huvudet).

Där skon klämmer mest i det här är inte vid den delen utav mig som inte vet vad jag vill göra, jag är inte rädd för att "göra misstag" eller välja fel.

Däremot har jag en känsla av att jag har ont om tid.. kanske med ursprung från att jag är rädd för att inte ha något att göra. Jag har lätt för att bli rastlös och det är ingenting jag är bekväm med. Det är skillnad på att vara rastlös en eftermiddag och rastlös över att inte ha ett jobb när jag känner att aktiviteten inuti går till spillo. Förstår ni hur jag menar?

Det som främst pressar mig just nu är att slutdatumet för anmälning till universitetet kommer allt närmre. Där är lösningen dock ganska enkel - sök för att ha något att vila på och gubbla på fram till hösten. Problemet i detta? - Sök något som du kan tänkas bygga vidare på = ÅNGEST..

Bortsett från detta blickar jag framåt mot en härlig vår och sommar - att bli faster på nytt, förlovningsmiddag, utforska Finska lapphunds-Sverige, vara hederstärna på min systers bröllop. Tills dess, däremellan och under tiden vill jag bara kunna andas, djupa andetag in och ut som hjälper mig att leva i nuet och inte stressa över vad som kommer eller inte.