Inte är det väl dags än?
Rastlösheten smyger sig på.
Sakta och med små små grepp tar den tag i mig.
Skapar sig ett omfång för att sedan ockupera mig.
Förens nu kommer tankar kring hur min höst kommer att se ut.
Före, innan, under och efter studenten var jag kolung. Det är NU de kommer.
Kommer jag få förlängt på jobbet? Kommer jag ha möjlighet att ta åt mig det i så fall?
Om inte, vad gör jag då?
Jo jag söker mig vidare och lever som alla andra fritidsforskare, ett finare ord för "arbetslös", såklart(!) men vad gör kommer jag att göra i praktiken? Hur kan jag tänka mig att fördriva dagarna?
Det är i och för sig ett senare problem och ett kommande äventyr...
Tankarna har tagit mig så pass långt att tanken på att skaffa egen hund har slagit mig.
Eller bli sjujäkla vältränad, komma i mitt livsform.
Men se att det är bara tankar, drömmar, visioner.
Nej jag tänker nog inte låta rastlösheten ta ett allt för stadigt tag om mig.. inte riktigt än.
Jag vill leva kvar i mina visioner ett litet tag till, för att sedan se vart jag landar.
Det är ju trots allt jag som bestämmer färdriktning innan jag gör en mjuklandning i mitt eget paradis.
Godnatt.
Redo för kvällen
Ciao!
Ont i det goda
Det kändes som om någon klippte av min energisladd idag.
Som om någon pumpade ur all luft ur mina lungor.
Anledningen kan låta töntig, men den är sann.
Anledningen är den inställda träningsmatchen imorgon eftermiddag.
Den som skulle komma att bli min första på jag vet inte hur länge..
Eller vänta... det är ungefär 1 1/2 år sen jag spelade min senaste match, nu när jag tänker efter.
1 1/2 år.. Det slog mig nu att det faktiskt är så länge sen. För länge sen.
När en sådan uppenbarelse slår mig gör det ont, någonstans i bröstet. Och i magen.
Det gör ont att inse, trots att jag är tillbaka! Där jag tillhör och där jag så förbannat mycket längtat efter att vara.
Jag blickar framåt mot nya träningar och nya träningsmatcher.
Också med sikte mot kvällen som är tänkt att spendera med folk från jobbet.
Nu vidare till min eget hemgjorda lasagne!
Puss peps
En bild säger så mycket mer
Nedan så följer ett väldigt simpelt men ändå betydelsefullt inlägg, åtminstone för mig.
Det består av bilder som jag själv tagit, från den ena världsdelen till den andra.
Jag saknar att jag inte längre tar mig tiden till att ta med mig kameran, vart jag än går,
för att fånga ögonblicket.
Ni vet, det antingen stora eller lilla ögonblicket, som gör livet värt att leva.
Det är fantastiskt att efteråt kunna se tillbaka och njuta av det man en gång varit med om.
J*kla internet!
Jag måste bara säga att jag åtminstone försökte vara kreativ.
Jag har gett det mer än en timme men nu ger jag upp.
Antingen är det internet eller blogg.se det är fel på för ladda upp bilder, det vill sig inte.
Jag försöker en annan dag.
Tummen upp för Time out förresten! Eller vad säger ni?
Nostalgi
Jag hade, faktiskt, tänkt vara kreativ och skapat mig ett inlägg fyllt med bilder.
Bilder som inspirerar mig.
Men nu så upptäckte jag att Fångarna på fortet och Time out visas, till min glädje. Då jag missade det igår.
Nostalgi på hög nivå.
Dessutom har mor min gjort härlig fiskgratäng, kan man ju knappast säga nej till!
Hörs senare peps:)
Heard about it?
Namnet Görtz kan vara främmande eller också inte.
Något det inte var för Stockholms läsare av Expressen.
Mycket tack vare Nordin Gerzic!
För den som är närsynt, och för övriga, så står det "Görtz Fastigheter" under Gerzics #25.
Natti peps
Så var det det här med att sova ensam.
Jag avskyr det.
Finns ingen värme, ingen kärlek, ingen famn så nära som en kyss ifrån en.
I alla fall.. godnatt!
Men..
Så var jag ute och gick med min labrador-kompis, i solen, i "värmen" (det finns ju såklart olika sätt att definiera värme på), med lätt medvind (det är viktigt!) och ny energi väcktes hos mig! Eller rättare sagt inspiration, som fick mig att komma att tänka på saker, stora som små, som jag inte skulle tacka nej till om jag fick erbjudande om dom här och nu.
Här kommer dom:
· Sitta och grilla vid en öppen eld vid en sjö med vänner.
· Hoppa fallskärm. Ta mig upp i det blå och låt mig kasta mig ut. Åh vilken känsla genom bara tanken!
· En sista-minuten-biljett långt bort, till t.e.x USA eller Australien.
· Få dansa loss på ett dansgolv. Kanske under en bar himmel på ett tak i Las Vegas, tack?
· Gå på beachparty i ett varmt och tropiskt land, med beachvolley, bad i havet och brun-bar hud.
· Lära mig surfa.
· Inreda ett, eller rättare sagt, mitt dröm hus. Inga som helst ekonomiska begränsningar, bara att få inreda med fria händer hur jag själv vill.
Trots att jag inte vet om någon eller om alla av dessa saker en dag kommer bli sanna så är det bra härligt att åtminstone få drömma om dom!
Tänk vad lite sol kan göra med en.. Love it!
Djupa grejjer
Det känns som jag har trampat ner i en grop och för tillfället fastnat,
som om jag grävt mig ett alldeles för djupt hål som jag har svårt att ta mig ur.
En mänsklig och återkommande svacka helt enkelt.
Jag känner det på mig, innanför bröstet och i huvudet.
Men är det inte också där det hela sitter, i huvudet?
Det är väl ändå, trots allt, jag själv som bestämmer om jag ska ha mig en svacka eller inte, eller?
Är det något vi människor kan kontrollera eller är det av vår natur?
Att i olika perioder i livet känna oss låga och nedstämda?
Åandra sidan är det tack vare dom perioderna som vi upptäcker och uppskattar när det går åt andra hållet, åt rätt håll.
Är det något jag lärt mig de senaste året så är det att jag är den enda som kan hindra mig från att göra det jag vill och vara den jag vill vara.
Motsägande mot vad jag just skrev så skulle jag helst av allt vilja krypa ned i en bubbla, från allt, för att sedan vakna upp efter min svacka, efter det att jag tagit mig upp ur mitt hål igen.
Min tur?
Är detta verkligt?
Eller är det för bra för att vara sant?
Att jag är tillbaka, starkare och mer motiverad än någonsin?
Styrkan är så kraftfull, näst intill så stark att den nästan blir skrämmande.
Ni vet som om man bränner sig på en låga. Brännande het.
Känslan lyfter mig, glädjer mig, kittlar mig, gör mig okrossbar, gör mig så brukbar.
Utan tvång, utan en eftertanke så finns den där och gör mig till den eller
till något jag verkligen vill vara.
Lycklig. Stark. Motiverad. Vinnare.
"Jag har suttit och lyssnat till en sträng som brast,
nu har jag lust att ta ton igen."
Lasse, kära Lasse
Ja på söndag spelar han, på sin vanligtvis traditionella sommarturné, i Brunnsparken.
Han ska stå där i ljuset, med guran i högsta hugg och rösten sådär whiskey-förstörd som de senaste åren..
Han är vår allas Lars Winnerbäck. En alldeles fantastisk låtskrivare och gitarrist, likaså artist som inte gör annat än briljerar när han spelar. Han är magisk live! Han är en av få sångare som är bättre live än vad han inspelad.
Och jag har ångest, ångest och åter ångest för att jag inte bokat biljetter och därmed tagit ledigt från jobbet.
Efter att ha sett honom fyra år i rad så får jag helt enkelt inte se honom detta år..
Hur tänkte jag då?
Alla ni som ska dit och se Lasse - snälla, lyssna lite åt mig också! Sjysta?
Älskar den nya ICA reklamen
Den fanns inte på youtube men håll utkik efter nya ICA reklamen, I love it.
Torr humor? Ja, lite kanske.
Turn it up
En skön, skickligt gjord remix av 2009 års hitar.
En låt att ta med till förfesten kanske?
Och ja, tack för den Robert!... hehe! :)
(Det var viktigt att kommentera vem som hittat den)
I like it
Klippt var det igen och jag älskar det! Så skönt!
Jobb imorgon, cash för 14h. Det klagar jag inte på.
...
.. enda anledningen, för mig, till att uppmuntra friidrott och dess utövare är deras kroppar.
DAMN!
JUST NU
Jag hatar, verkligen avskyr friidrott. Att titta på, att utföra, att prata om.
Dock ska jag sitta bänkad framför tvn, nu eller rättare exakt kl. 20.57 då Usain Bolt, världens snabbaste och en av de mest intressanta idrottsmän.
Aftonbladet, tror jag det var?!, skrev att Usain bolt är en av få människor som skulle kunna bli av med körkortet på en 30-väg. Bara genom att springa. Med sina 44,17km/h på 100m gör honom till världens snabbaste man!
SVT1, nu!
Liten blir stor?
Jag minns, dock inte när exakt det var, men säg för sisådär ett år sen(!?) så skrev jag på min blogg om mina allra första klackskor. Hur jag som aldrig tidigare sett åt klackskor, hur jag helt plötsligt föll pladask för ett par söta pumps med enbart ett par cm till klack. Det har hänt igen...
... dock är det ett par moccastövletter med 9,5(!!!) cm klack denna gång.
Det hjälps inte, jag är kär på nytt. Jag tycker verkligen om dom!
Kan man säga att liten blir stor?
Tillsammans med dessa och ett par svarta skinnhandskar, som jag beställt hem från H&Ms autumn-katalog, fick jag också hem tre förtjusande tröjor. Här kommer två utav dom:
Bäst att ladda upp höst-/vinter garderoben med mycket fina, bekväma och varma kläder.
Framför allt jag som ogillar vintern på grund av mörkret och kylan.
Jag är mer en sommar och värme tjej jag. Mycket bara ben och ljus tunna kläder, det gillar vi:)
Vidare till söndagsmyset med min käraste. Vi ska alldeles straxt laga korvstroganoff, mumma! Mycket jobb i veckan som kommer så vi hörs när vi hörs!
Puss så länge!
