omenemilia

Så var det matchdag. Första efter allt jul och nyårs uppehåll.

Känslan av obehag får mig att rysa. Jag kan inte säga att jag känt en liknande känsla tidigare.
FY FAN!!!

(Surte-Kumla. Period 3. 17.19. 5-3)

Idag är första viktiga tillfället av två viktiga tillfällen.
En viss framtid står på spel och det hyser obehag i hela mig bara jag tänker på det.
Allt jag kan göra nu är att sitta och följa matchen online - http://www.innebandy.se/LiveMatch/LiveMatch.html

Kom igen nu Kumla!

Jag räknar inte längre dagarna.
Eller jo, det gör jag.
Det är bara det att det börjar bli mer likt en livsstil för mig, efter så pass lång tid som har gått.
Jag säger inte att det är OK, för det är det inte.
Det gör ont i hela mig bara jag tänker på det.
Känns som om jag är handikappad, eller rent av att jag förlorat en del av mig.
En del som jag haft tillgång till i nästan hela mitt liv.
Något som jag har tagit för givet, eftersom det har varit en självklarhet.
Nu gör jag ingenting annat än att sakna det, varje dag.

Men den här veckan är början på något nytt.
Det är dags att prova, utmana och jobba änu hårdare.
Håll tummarna för mig.

Det är sant. Jag har aldrig någonsin velat ha någonting så starkt som jag vill ha det där.
Jag vill ha det tillbaka. Jag vill ha det i mitt liv igen.
Jag menar inte att vara desperat.
Det är bara det, jag vill inte vara begränsad. Inte känna mig tillräckligt tillräcklig.
Jag vill inte leva inuti den här lådan, inom dessa gränser.
Jag vill ha möjligheten, förmågan att välja själv!

Jag vet inte om det är det här, denna längtan, som gör mig inte tillräcklig.
Att jag måste komma över den först, innan jag kan släppas lös. Från dessa
fängslande händer som håller mig tillbaka. Som formar mig till någon jag inte trivs med.

Jag mår bra, jag är lycklig och har allt jag kan önska mig.
Det gör lite väl ont ibland bara.

Jag avskyr känslan jag känner just nu.
Inaktiviteten. "Bekvämligheten".
Jag känner mig så långt ifrån det jag tycker om så starkt som det bara går.
Och jag hatar det...! Verkligen hatar det.

Det gör ondare ibland helt enkelt, vissa stunder.
Som nu.

I live here on my knees
As I try to make you see
That you're everything I think I need
Here on the ground

Ikväll går bussen som ska ta oss till Tidaholm.
Där är klubblags SM för 91:or och yngre temat och 4 matcher väntar under morgondagen.
Intensivt, glädjefullt, fantastiskt roligt!

Nu kör vi!
Och jag vill, vågar och ska!
 

Imorgon börjar en intensiv vecka, rent psykiskt.
Jag måste komma i form.
Komma tillbaka där jag borde vara, på toppen av mitt självförtroende.
Till helgen väntar något som jag måste eller rättare sagt som jag främst vill vara förberedd på.
Något som jag varit ifrån väldigt länge. Allt för länge.
Jag vill inte känna någon press på mig, framför allt inte från mig själv, inte nu, det passar sig inte.
Det ska bara vara jag, innebandyn och glädjen. Punkt slut.

Jag vill. Jag vågar. Jag ska.

Om nästan exakt en timme går Kumladam bussen till Karlstad, där ska Skattkärr stå för motsåndet.
 Heja Kumla!


Ibland räcker en bild, den säger allt

Imorgon kan ingenting hindra mig, inte efter 9 veckor..

 Jag skulle göra vad som helst..!

Om cirkus en timma bär det av till Åsa, Göteborg. Där spenderar jag och mitt Kumla helgen för en planering/målsättnings och umgänges helg.
Det blir en repris från förra årets härliga dagar på den västra delen av landet.

Hörs på söndag igen!




Från förra året på Liseberg

I och med måndagens möte tillsammans med laget presenterades årets sommarträning, alias försäsong.
Det här är den så kallade "biffperioden", döpt efter mig själv, innehållande 2 individuella fyspass (som innebär styrkeövningar samt någon form av konditionsträning) och 2 gympass varje veckan, minst!

Jag säger bara: I'm lovin it!
Det är när jag tränar som jag mår som allra bäst!

I och med att jag körde första passet idag vill jag säga att försäsongen är här med invigd för de kommande 3 månaderna! Lets kick it.

Innebandy. Glädje.



Det finns inget större.

Och så var det dags igen för vår kära kapten att slå till igen, den här gången med en dikt.
Denna lästes upp under vår middag på avslutningen igår:  http://kumladam.blogg.se/2009/april/avslut-sasong-0809.html?_tmp=0f4b324210da64704f0f9a8d8c7090cbbeb6839a

Jag säger bara: Klockrent Emma, klockrent!

Tack för den här säsongen bruds!

Har du precis tränat är det viktigt att du får i dig protein för att stärka kroppen och bygga muskler.
Har du inte värst mycket hemma kan du trots det få ihop en proteinrik och enkel pastasallad.

Allt du behöver är:
Pasta, gärna fullkorn
Gurka
Paprika
Sallad
Rökt skinka
Fiskbullar + oliv olja och gärna lite salladskrydda
samt nötter av något slag.

  Och simsalapokus har vi en helt okej pastasallad som även ger dig bra återhämtning efter fysisk aktivitet!
(I mitt fall idag efter en 5km springtur)

Nötter är ett kompliment till salladen då nötter innehåller rätt fett och mycket protein.
En frukt och en mängd nötter är ett bra mellanmål!

Bara så ni vet :)

Turneringen hade sig en kanon start då vår första match började kl. 08.30 på fredags morgonen. Då väntade gruppens "favoriter" och min första match. Hade kommit överens med tränarna om att jag skulle stå båda morgon matcherna mot Värmland respektive Jämtland.
Generellt sätt var vi bra, riktigt riktigt bra! Emellan åt hade vi sjukt snygga och stabila anfall och ett starkt försvar.

Örebro Län - Värmland     4-3
Örebro Län - Västerbotten  2-3
Örebro Län - Jämtland/Härjedalen  10-1
Örebro Län - Gotland  0-1

Detta gav givetvis resultat då vi tog oss till kvartsfinal men på grund av oflyt och totalt oacceptabelt dålig domarnivår föll vi mot Västmanland med 4 mål mot deras 5.
Vi lyckades ta oss ifatt ett 1-4 underläge och när det var 2 minuter kvar av matchen och tavlan visade 4 lika, utvisar domarn leendes ut en av våra spelare, av en helt oförklarlig anledning, och vi Västmanland gör slut resultatet 4-5.
Det måste väl nämnas att vi hade ett och annat stolpskott, givetvis, under de sista återståeende minutrarna men turen var helt enkelt inte på vår sida.
   Till slut tog Västerbotten hem guldet på damsidan och Stockholm på herrsidan.

Då det här var mitt sista Distriktslags SM får jag leva vidare på att jag varit med och vunnit hem som bästa en delad bronsplats år 2005/06.
Tack för denna upplevelse allihopa!

Att känna känslan av lycka, glädje och att känna sig hel - är det absolut högsta.
Man känner sig osårbar och totalt oberörd av allt annat utanför.
   Allt det här känner jag på en plats, på en och samma gång.
Det räcker med att jag tar ett steg över det svarta plastmaterialet sen är jag där och känslorna gör sig påminda.



Innebandyplanen räddar mig, där vill jag vara.