omenemilia

Efter ett mer eller mindre perfekt avslut på midsommarhelgen, med underbar middag hemma hos familjen Thunell, har jag gått in på en näst intill lika bra vecka. Min sista vecka i Sverige på sju veckor. Wow.

Det finns inget annat som rör sig i mitt huvud just nu. Det finns i mitt undermedvetna hela tiden. Jag kan finna mig själv ibland räkna ner dagarna, skriva packlista, drömma om Miamis beacher, New Yorks gator. Jag kan bara inte få nog. Och att jag kommer att få dela detta med den man jag älskar så högt här på jorden och rår så mycket om, bara det gör det hela minst lika härligt.

Men så kommer jag att tänka på mina käraste, på la familia framför allt. Hela veckans alla stunder som blir till övers mellan jobb, träning och förberedelser kommer jag spendera tillsammans med dom. Skrattandes, ätandes, kramandes och göra-ingenting, vad som helst bara jag gör det med dom. Är det såhär man känner när ens dagar blir räknade, att man vill spendera all tid man bara kan till sina närmsta? Skumt.. men sant!

Nu ska jag plocka lite här i hemmet efter en god middag.

Hoppas allt är bra hos er! Puss!