Oss två emellan
Jag vet precis vad jag hellre hade gjort en dag som denna.. :)
♥
Det värmer skönt genom fönstret
Underbara sol, som du är efterlängtad när vi befinner oss i denna gråatid på året!
Sitter här och pluggar och solen värmer skönt genom fönstret.
Överväger en promenad och handla med en sallad hem såhär i lunch-tid, låter inte allt fel.
Ett break
Ett break i pluggandet efter 6h är lämpligt, det måste jag ändå säga.
Blir till att avverka något program på tv i soffan, kanske rent av en power-nap. Känner att ögonen börjar ge med sig.
Likt motivationen till kvällens aktivitet. Har aldrig någonsin i mitt liv varit med om en liknande känsla och det är skrämmande jobbigt att känna av den. Vet varken hur jag ska hantera den eller reagera gentemot den. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Jag vet bara att om två måndagar idag och för 14 dagar därefter så bryr jag mig inte. Då finns ingenting annat. Bara livet deluxe.
Helg fin fina helg (forts.)
Ja min helg rullar på fint dock med ett GIGANTISKT bortseende från igår. Åtminstone mellan 14.00 och 16.00. Nog pratat om det. Det räcker så. Vet knappt hur jag ska hantera det. Aldrig mer. Punkt slut.
Vidare hade jag det mys imorse tillsammans med lille Alexander då vi läste Mamma Mu-böcker, brottades och pusslade. Nu sitter jag i en ny-städad lägenhet i en utav våra nya fotöljer. Dessa två tillsammans med vår nya soffa som kommer i nästa vecka kommer bli som handen i handsken. Kan knappt vänta..!
Super charmiga, små, nätta öronlapps-fotöljer har vi lyckats få tag på. Dock ska dom kläs om.
Dags att möta upp Roberts föräldrar för en liten söndagsmiddag på stan. Vi hörs peps!
Här har vi det!
Älskling, känn ingen press men ett sådant här frier vore väl häftigt?!
Dog en aning, såå charmigt!
Helg, fin fina helg!
Så var det fredag och vilken fredags-känsla därtill, härligt!
Laddar för en skön helg med inte allt för många planer, startar dock med en liten roadtrip till Karlstad för att kolla på innebandy. Vidare siktar jag på umgänge tillsammans med min kära mamma, som jag längtar så efter!, och mys med min repsektive givetvis.
Jag står för musiken till och från Karlstad, några frågor? Nu kör vi!
JUST NU
En snabblunch och nu tillbaka i kontoret och med näsan i skolböckerna.
Varför begår ni människor brott därute? Är det en del utav vårt samhälle, skulle vårt samhälle inte fugera utan brott?
Många frågor, många teorier och perspektiv som delar mina åsikter i flera.
JUST NU
För en gång skull, på flera veckor, byter jag ut min tjocka skolbok mot något jag kallar "research".. för samvetets skull. Det är väl helt OK? :)
Alla hjärtans dag firades till viss del igår och det med två superfina presenter (till oss själva):
Samt en ny soffa som står och väntar på att få flytta in hos oss:)
Släkt - vare sig du vill eller inte, eller?
Igår var det en dag som inte infaller allt för ofta - min kära mormors 90-årsdag.
Efter en hel dags firande med en mottaning som det stod härliga till om och familjemiddag så började jag tänka på det här med släkt. Det faktum att jag bara har mormor kvar av mina mor- och farföräldrar och dessutom aldrig träffat övriga. Samt att jag bara en morbror med 3 barn, d.v.s mina kusiner (sett från mammas sida). Att tillägga är att dessa inte är mina "riktiga" släktingar när mamma och hennes bror är adopterade.
Så tillbaka till begreppet "släkt" - vad är släkt? Måste det vara de vi har blodsband med eller rent av dom vi vuxit upp med? De sistnämnda har man ju i sig skapat sig band till, ett annat sorts band bortsett från blodsbanden.
Likt de vi binder till vår käraste eller vår bäste vän. Osynliga band som knyts och växer sig starkare allt eftersom. Till slut så kraftfulla att dom är svåra att klippa och väl klippna är smärtan oundviklig.
Likt de "regler" som skapas i och med dessa band - otrohet till exempel, generellt sätt är väl otrohet att bortse från dessa regler. Ett gemensamt synsätt av många.
Vad har vi för "regler" och plikter gentemot släkten?
Har vi några eller olika mot dom som vi aldrig träffat, sällan träffar eller dom vi träffar?
Släkten är trots allt vår historia, vårt förflutna, våra förutsättningar. Samtidigt något vi inte väljer, utan något vi föds till, och därmed något vi sällan har någon påverkan på. Eller?
Har vi rätt att "välja" bort släktingar, individer vi inte fungerar/kommer överens med?
Har vi rätt att ställa krav samtidigt som vi blir ställda inför krav?
Vi är ju trots allt människor, varelser, som vill ha kontroll samtidigt som vi blir kontrollerade..
Från en sak till en annan - vad hade jag på mig igår?
Jo jag invigde min fantastiska julklapp, i form av en långklänning, från min käraste. En kavaj och klackskor till det, satt fint det!
Så sant som det är konstaterat
Det faktum att vi kan förse våra ageranden, våra handlingar med syften, det är det som gör oss till människor.
- Sociologister i ämnet Kriminologi
Myshelg i storstan
Efter mina vanliga söndags-kvälls-rutiner som bland annat innebär lättare form utav ansiktsbehandling, ligger jag i sängen och har tänkt avverka ett SATC-avsnitt.
Jag stämplar också ut från en riktigt riktigt bra helg. En myshelg, i Stockholm med min käraste.
Promenader i kylan, händer i handskar som håller handen, stros på stan, varm soppa i Kungsträdgården, bio i storstan, knappt något plugg, ingenting att passa. Där har ni delar ur vår helg.
Jag blickar mot en vecka fylld av plugg, träning och fortsatt lycka.
Avbrott i alla måsten
Ibland måste man stanna upp, mitt i pluggandet, och se på fina ting man har i livet.
Som att Skypa med sin älskade mamma och brorson till exempel.
Ett och annat leende rikare blev jag då allt!
Moa Lignell (från Idol) och hennes låt "When I held ya" går på repeat hos mig, fantastisk!
The United States of Mine
De senaste dagarna har något fått mig att längta och tänka något ofattbart på min och Robert resa till USA i somras.
Korta, som film-frekvenser spelas upp i mitt huvud från delar ur vår resa och jag kommer på mig själv med ett stort leende på läpparna, tårar i ögonen alternativt rysningar längs armarna. Bara tanken nu får det att knottra sig på armarna. Det måste vara något starkt, något som slår bort benen på mig, något som försvagar och stärker mig på en och samma gång.
Yosemite Park, straxt ovanför San Francisco på jätte-kontinentens västra sida, visade åtminstone mig en av de vackraste plasterna jag varit på.
Lika så gjorde Big Sur, en otroligt vacker slinga längst västkusten mellan San Francisco och San Diego.
Det finns en "bättre" (typ motorväg) lite längre in i landet men får ni chansen ta Big Sur, såå värt det!
Santa Monica, min favorit del av L.A. Det slog Hollywood med hästlängder av det vi fick erfara.
Atmosfären, stranden (även om det var något "kallt. Det blåste en del från havet. Generellt sätt var det kyligare på västkusten till skillnad från östkusten, typ Florida, där det verkligen stekte.).
I Santa Monica hyrde vi varsin cykel (det fanns även inlines, för att göra det på riktigt LA-vis), där vi cruisade längs stranden och studerade allt folk. Alltifrån muskelknuttar som tränade på stranden till grymma skateboard åkare.
De kvällar på Hard Rock Café i Las Vegas, åh ta mig dit!
Jag trodde inte vi kunde komma varandra mycket närmre efter 6 år tillsammans, men jag hade fel.
Grand Canyon, utan tvekan den mäktigaste och häftigaste platsen jag någonsin varit på!
Här vill jag relatera till något lite längre ner på bilden - Maten.
En gigantisk köttbit, en bakadpotatis och lite sourcream - i all sin enkelhet och jag är nöjd!
Sa jag att vi vid ett tillfälle åkte ca 30-40min bilresa åt fel håll för att äta just detta?
För att inte tala om Frozen Yoghurt och det fantastiska Starbucks! Ge miiig!!!!!!!!
Och så dessa härliga, underbara, aldrig-uttjatade sommar-outfits. Som jag älskar dom!
Frågar ni Robert så skulle han föredra Californien (västkusten). Han stor trivdes och vill upptäcka San Francisco och LA ytterligare.
Jag å andra sidan gillade Florida och östkusten mest. Framför allt tack vare värmen men också för att jag fann tycke för Key West och Panama Beach City och New York.
Key West - hamnstaden som hade allt och lite till som jag i sig älskar.
Stranden, värmen, atmosfären, solnedgångarna, vackra kvarter.
Albury Court var vårt och hotell och super mysigt! Köp hem frukost och bevara i kylen, sätt dig vid poolen straxt utanför dörren och njut.
Nyklippt, lycklig innifrån och ut, återigen åkandes den karusell jag var tokig i som barn på självaste Disney-land.
Symboliskt.
Och så städernas stad - New York. Det finns inga passande ord, staden måste upplevas!
På nedersta bilden var vi på en "skybar", kallad 230 Fifth, med utsikt över bland annat Empire. Där också en kille stötte på Robert, vilket jag tyckte var lite roligt. Vi fick vara med om det mesta!
När vi kom hem efter dessa 7 fantastiska veckor vill jag minnas att jag hade en känsla av att vi kom hem ifrån en paus ifrån livet. Men det var ju just det, vi hade ju LEVT livet. Men likt skylten säger så är det aldrig tillåtet att stanna, livet fortsätter och jag välkomnar kommande äventyr!
Glad för vad man haver
Sitter här med mina studier framför mig, Kriminologi, och funderar över just det.
Kriminell. När är man kriminell? När man bryter mot lagen kanske.
Men om jag går mot röd gubbe, är jag kriminell då?
Säg att jag bryter mot lagen upprepade gånger, kontinuerligt. Då är man väl ändå kriminell.
Men om brottet i sig är olagligt här, i mitt samhälle men inte i ett annat, är jag fortsatt kriminell då?
Utifrån det Humanistiska perspektivet på Kriminologi som innebär att vi är drivna varelser utefter bl.a. våra valmöjligheter och vår frihet beroende på på var och i vilket samhälle vi lever i. Förutom de basala behoven som att äta, sova och dricka så drivs vi av något, en motivation, mot ett självförverkligande.
"Maslow´s behovstrappa" beskriver detta väldigt bra när vi vill vid trappsteg 1, Mätta våra fysiologiska/basala behov.
Trappsteg 2, Känna säkerhet och trygghet
Trappsteg 3, Känna kärlek och tillhörighet
Trappsteg 4, Känna förtroende
Trappsteg 5, Nå sin egen maximala potential, d.v.s självförverkligande.
När vi känner att vi uppfyllt första trappsteg kan vi ta klivet upp till nästa o.s.v. Man kan också vända på det och säga att känner vi oss inte säkra och trygga har vi svårt att söka kärlek och tillhörighet. Och är vi framför allt hungriga och frusna är inte kärlek och trygghet det första vi letar efter.
Som sagt, beroende på vart vi befinner oss i världen varierar allas situation utav denna trappa.
Människor som lever i krigshärjade och fattiga länder befinner sig enbart på det första trappsteget i hopp om att hitta mat för dagen eller rent av gå och fundera över: Kommer jag överleva dagen?
Samtidigt funderar vi, i västvärlden/i-länderna, på om vi ska välja pizza eller korvstroganoff till middag eller vad vi rent av ska "göra med vårat liv".
Eller så kan man som jag, sitta och längta tills vi får lön så jag kan åka och handla min efterlängtade müsli, fil, toapapper, you name it.. Visst är det hemskt?..
JUST NU
Jag drar en lättnads-suck. Många timmar senare har jag äntligen läst det jag ska, nu ska jag bara hänga med och förhoppningsvis ligga ett steg före i fortsättningen.
I min lättnad satte jag på Spotify och sjöng med i låtar som jag mår bra av samtidigt som jag läste mina favorit bloggar.
Kanske ska jag sluka ett Sex And The City-avsnitt innan sambon kommer hem och annat står på schemat? Jag tror det.
Tjolahopp!
Pass på
När sambon inte är hemma så passas det på.
Just i detta nu är jag nedkurad i soffan med hårinpackning i håret, ansiktmask (senare väntar också fotscrub) medans jag börjat kika på min kommande kurslitteratur.
Detta är vad jag läser samt detta..
Jag vette tusan vad jag gett mig in på då detta är en bok på lite mer än 1000sidor på enbart engelska. Sa jag att ämnet var Kriminologi, det är alltså inte skön-engelska vi snackar om..
Men tveka inte, jag är så nöjd! Det må gå lite trögare att läsa men det är intressant :)
Vidare till studierna, har några sidor att avverka innan skolstarten på tisdag.
Så länge och tills vidare kan ni få vila era ögon på denna skönheten som nuförtiden står i vårt sovrum. Välkommen hem till oss du sköna!
Livet har sina goda stunder
Ja goda stunder i livet är jag beroende av. Också mån om.
Jag vet inte senast det fanns förutsättningar till att vara med om just denna specifika stund i livet, måste vara minst ett par år sen. Men idag så. Äntligen har isen på sjön Lången blivit tjock nog för att klara av att bli promenerad på.
Och som jag älskar det! Det optimala vore om solen hade visat sig, som igår, men man kan inte få allt.
Jag vill säga, och har sagt det förut, att jag är bortskämd med att ha vuxit upp som jag gjort, med detta som en utav anledningarna till varför.
På vinter-halvåret, om vädret tillät och isen var tjock nog, var jag och mina syskon, föräldrar, grannar, vänner ute jämt och ständigt. Tog promenader, åkte skridskor på sjön. När vi var riktigt små grillade vi ibland korv eller hade med oss mackor i ryggsäckarna. Men bäst av allt var när vi klev in i värmen, då tillagade mamma oss varsin stor kopp med varm choklad med vispad grädde! För mig gällde två klickar grädde, såklart.. :) Man kan trots allt få allt!
Jag önskar ingenting annat än att mina barn ska växa upp med liknande äventyr, härliga stunder och framför allt minnen..
Mina två älsklingar, två-bent respektive fyr-bent.
Gissa spåret i snön? - En hund med huvudet högt nog för att bestämt ta sig över isen.
Återvinning
Någons skräp är någon annans skatt! Jo ja tackar ja :)
Och gissa vad - idag är ännu flera skönheter på ingång, speciellt en! Pirr :)
Brand new
En uppfräschande dusch, lite rouge, andra kläder än mysbyxor och sporttopp och jag är som ny!
Dags att jag vinkar denna förkylning farväl och önskar den på återseende.. nästa år eller så..!
Snart kommer min kära mammi förbi som ska hjälpa oss med våra sovrumsgardiner.
Lite lunch på det också, härligt!
H&M-drömmar
Gissa vad dessa skönheter får en att längta efter?:
... jo inget mindre än, SOMMAR!
Som jag önskar att jag kunde klä i dessa färger. Modellerna på klänningarna är underbara(!) men samtliga färger skulle få mig att se blek ut, tråkigt men sant..!
