omenemilia

Ja goda stunder i livet är jag beroende av. Också mån om.

Jag vet inte senast det fanns förutsättningar till att vara med om just denna specifika stund i livet, måste vara minst ett par år sen. Men idag så. Äntligen har isen på sjön Lången blivit tjock nog för att klara av att bli promenerad på.

Och som jag älskar det! Det optimala vore om solen hade visat sig, som igår, men man kan inte få allt.

Jag vill säga, och har sagt det förut, att jag är bortskämd med att ha vuxit upp som jag gjort, med detta som en utav anledningarna till varför.

På vinter-halvåret, om vädret tillät och isen var tjock nog, var jag och mina syskon, föräldrar, grannar, vänner ute jämt och ständigt. Tog promenader, åkte skridskor på sjön. När vi var riktigt små grillade vi ibland korv eller hade med oss mackor i ryggsäckarna. Men bäst av allt var när vi klev in i värmen, då tillagade mamma oss varsin stor kopp med varm choklad med vispad grädde! För mig gällde två klickar grädde, såklart.. :) Man kan trots allt få allt!

Jag önskar ingenting annat än att mina barn ska växa upp med liknande äventyr, härliga stunder och framför allt minnen..