omenemilia

Hej på er!
Härligt med första advent, inte sant? Julen kommer med stormsteg likt snön, kylan och ovädret vi befinner oss i.
Men jag gillar det, till viss del. I sina mängder.
Tiden går fort - alldeles nyss var det oktober, alldeles nyss fyllde jag år och snart är det julafton och årsskifte.
Det är svårt att låta bli att längta till och se fram emot Maldiverna som bara ligger några månader bort (3 för att vara exakt) när tiden går så fort.
I och med denna julrusch innebär det också mycket jobb, vilket ska bli kul! Få tiden att gå ytterligare lite fortare och känna att man gör något vettigt och skapa sin egen inkomst. Något jag kommer att behöva regelbundet inom kort då jag tar allt fler steg närmare till att bli sambo.
Eller, också Robert tar steg på samma väg för att möta mig halvvägs måste jag säga. Han nästintill tvingar mig att köpa mig/oss en garderob så att han i sin tur tvingas slänga ut sitt skrivbord och dator för att jag ska få plats med garderoben. Sikken romantiker han, min Robert, är va? :)
Samtidigt sparar vi båda alla pengar vi bara kan till vår tänkta resa nästa sommar. En resa till USA där vi troligtvis (just för att inte låta allt för säker då resan ej är färdigplanerad på långa vägar) ska bila från kust till kust och på så sätt upptäcka allt där emellan. Jag kan inte längta mer än vad jag redan gör.. det pirrar i hela mig vid bara tanken! 

Och vad hände med Ullared tänker ni.. Till Ullared kom vi och hem likaså och jag hade tänkt visa i bilder vad jag åstadkom men det får bli en annan dag. Nu är det dags för att göra sig iordning för ett 2års kalas och inte vems kalas som helst, utan min underbara brorson!
Han blir hela 2 år!.. Jag hade väl redan konstaterat att tiden går fort?

Puss peps!

 

Imorgon, gott folk, gör vi (min vän Josephine och jag) ett nytt försök.
Imorgon bär det av till Ullared! 
Ingenting sagt, inga förväntningar. Det återstår att se hur morgondagens äventyr ter sig, men jag gillart!:)

För nästan exakt ett år sen, närmare bestämt den 24 november, skrev jag följande:
"Jag avskyr känslan jag känner just nu.
Inaktiviteten. "Bekvämligheten".
Jag känner mig så långt ifrån det jag tycker om så starkt som det bara går.
Och jag hatar det...! Verkligen hatar det."

Igår, för första gången sedan dess, befann jag mig i den motsatta sitsen.. på riktigt.
Om jag då, för ett år sen, befann mig i botten så var gårdagen min topp och fy helvete vad bra det kändes!
Känslan jag kände för ett år sen kunde få mig att brista ut i tårar, men det kunde också känslan som jag kände igår men av motsatt anledning. Känslan att kunna dunka sig i bröstet av själv-beröm, känslan av en high- five från en lagkamrat i stundens hetta, känslan av att ha åstadkommit någonting, känslan av att känna av en riktig comeback, känslan av att få beröm och uppskattning från både tränare, medspelare, publik och framför allt av mig själv..!
Jag lever fortfarande på denna känsla och kommer gärna att göra ett tag fram över.. :)

Behöver jag ens säga något?
En av mina så extremt fantastiska födelsedags presenter och denna ska få en hedersplats i mitt nuvarande och kommande hem!

Skål!
Det är inte alla som fyller 19 idag och dricker bubbel..
Jag gör det tillsammans med mina fina vänner Nettan, Josephine och min kära syster.
Vilken överraskning, vilken bra avslutning på en trevlig födelsedag! Vi lagar just nu god mat och har tänkt kika lite på Idol senare. Härligt! Tack tjejer! Tack syster :)

Hej på er!
Gårdagen var härlig och väldigt uppskattad. Jag och Josephine spenderade heela dagen tillsammans och vi gjorde allt och ingenting. Vi bytte bland annat ut Ullared mot Marieberg och IKEA :) Ett par "riktiga Svenssons" blev vi kallade.. kanske var vi det men det var kul! Förhoppningsvis kan vi se fram emot en tur till Ullared inom en snar framtid. Vi har ett sikte på nästa vecka men det beror helt på vädret såklart.

Dagen har jag spenderat på jobbet och på gymmet.
Imorgon ska jag jobba, endast 3 timmar(!?), för att sedan fira födelsedagen min, och det tillsammans med familjen.
Vidare till tvn och en filt i soffan. Puss så länge!

Det blir inget äventyr imorgon.. Ja, mitt och Josephines lilla tripp till Ullared som jag nämnt.
Behöver jag ens ta upp anledningen?... Det stavas V.Ä.D.E.R.
Nog för att jag har ett visst tycke för snö men att det, väldigt ofta om inte alltid(?), måste komma i så stora mängder på en och samma gång?!
I alla fall blir det en heldag tillsammans, hon och jag, och vi får se vart dagen leder oss :)
  Förresten inhandlades en ny mobiltelefon idag, x10 mini pro, men den kanske jag inte får se förens på fredag under födelsedagen?

Nu, vidare till sängen och min respektive som väntar.
Puss så länge

Under min kvällspromenad tidigare la jag märke till stjärnorna.
Jag har alltid beundrat stjärnorna. Jag har legat på en strand i fuktig värme sent en kväll, med havet straxt nedanför fötterna och bara stirrat på dem. 
Vad jag egentligen vill komma till var vad som slog mig när jag såg den molnfria, stjärnklara himlen var vad min mamma sa till mig när jag var liten. Hon berättade att de som dött sitter uppe på molnen och tittar ner på oss.
Jag kan tänka mig att hon sa det i samband med att en av våra hundar gått bort, som en form av tröst och jag minns hur jag så starkt trodde på det hon sa! Tills den dagen jag flög flygplan och jag ställde mig frågan när vi kommit ovanför molnen, vart är dom? 
I bilen på väg hem, tidigare idag, passerade jag en kyrkogård och la märke till alla bilar som stod parkerade utanför och kön som sträckte sig lång till parkeringen. Då slog det mig att det är all helgona helg idag/denna helg och en officiell helg för att tänka lite extra på de som gått över till andra sidan.
Det gjorde ont samtidigt som det kändes som en lättnad inom mig, när jag passerade kyrkogården.
Jag har haft turen att ingen i min närhet eller familj har dött. Min farmor, farfar och morfar gick bort tio år innan jag föddes och jag kan skatta mig så lycklig som har hela min familj kvar i livet ännu.
Man kan väl säga att jag bara haft en ganska så nära som dog för ett tag sen. En som ändå varit en liten del av min uppväxt och det kändes inom mig, det gjorde det. Jag vet också en som gick bort alldeles för tidigt, alldeles för ung. Jag ska, i och för sig, inte bortse från alla bortgågna hundar jag har tvingats sörja under min uppväxt då ingen kan säga emot att en sådan bortgång gör ont. Ingen!

Jag skulle därför vilja tillägna denna kväll, mina tankar, detta inlägg till alla som sörjer.
Till alla som förlorat någon.
Jag vet inte varför, det kändes bara rätt så.

En comeback, en revansh krävde sin egna, en ny, hjälm.
Här, gott folk, har vi den och som jag älskar den!
Den symboliserar det som varit, min comeback och vad som komma skall.









Och mannen bakom detta heter Joakim Eklund, Joe Design, som jag rekommenderar starkt!
Riktigt riktigt duktig och skicklig.

Ja inspiration säger jag då inte nej till. Det skulle jag aldrig göra.
Inte till någon sorts inspiration överhuvudtaget.
Den här veckan har jag funnit en del inspiration, mycket i och med min födelsedag.
Det vankas "önskelista", vad man kan tänkas önska sig och vad finner jag på stan om inte dessa två skönheter?



Jackan blir en födelsedagspresent från systra min, bästa! Dock inte en svart utan en ljusbrun.
Kavajen såg jag som ett klockrent klipp nu till hösten/vintern. Den ska jag införskaffa mig snarast!
Vidare till nästa veckas händelse och därmed min nästa koppling till inspiration, nämligen Ullared!
Jag VET, Ullared.. men någon gång ska vara första gången och därför ska, förhoppniningsvis, jag tillsammans med det fantastiska sällskapet Josephine åka dit i nästa vecka. Ska jag åka dit om någon gång så ska det vara med henne, det har jag förstått :) Väl där hoppas jag kunna finna en så fantastiskt snygg lampa, en extremt tänkbar sådan, skapad av By Rydens, att ha på mitt rum eller i mitt kommand hem. Så snyggt!



Här hörrni, exakt härifrån, slutar min dator att samarbeta. Hade tänkt publicera ytterligare bilder men vill inte min dator så vill den inte och jag bråkar ogärna med allt tekniskt. Vilket också väcker min törst efter inspiration vad gäller datorer. Mobiltelefon delen har, ganska så troligt, löst sig och infinner sig lagom till födelsedagen hoppas jag:) 
Nu ska jag vidare till en varm dusch för att sedan avsluta kvällen i soffan.
Caio! 

Godmorgon peps!
Så var det onsdag. Dagen då veckan vänder som Robert alltid brukar säga.
Kul väder man vaknar upp till för övrigt, verkligen. Underbara Sverige! Snacka om äkta höstväder i början av höstens riktiga månad som vi befinner oss i, november. Kul att en annan är ett november-barn.
Men idag händer något mycket roligare! Det blir inget jobb för min del idag, istället ska jag umgås hela förmiddagen med systra min. Förmodligen ska vi bland annat jaga mobiltelefon till mig. Senare ikväll blir det träning. Grymt!

Vidare till min omelett som står på spisen.
Puss så länge!