omenemilia

Söndagmorgon. Jag sitter och grubblar över min framtid. Vad som komma skall.

Det kan jag å andra sidan inte förutse eller bestämma. Däremot kan jag göra val som på ett eller annat sätt justerar mina koordinater här i livet.

Jag hade en plan men den planen närmar sig sin sista skrivna sida och jag befinner mig snart på det blanka pappret med pennan i högsta högg, i position att fortsätta skriva på min plan. Saken är bara den att jag har skrivkramp, eller brist på fantasi rättare sagt. Jag vet inte vad jag ska skriva eller rent av vilken väg jag ska gå.

Jag känner en aning ångest där jag står, mellan diverse utbildningar. Helst av allt skulle jag vilja ha ett jobb. Dock ett jobb som jag finner inspirerande, givande och roligt! Inte bara ett jobb för pengarnas skull (kalla mig klok, kräsen eller rent av dum i huvudet).

Där skon klämmer mest i det här är inte vid den delen utav mig som inte vet vad jag vill göra, jag är inte rädd för att "göra misstag" eller välja fel.

Däremot har jag en känsla av att jag har ont om tid.. kanske med ursprung från att jag är rädd för att inte ha något att göra. Jag har lätt för att bli rastlös och det är ingenting jag är bekväm med. Det är skillnad på att vara rastlös en eftermiddag och rastlös över att inte ha ett jobb när jag känner att aktiviteten inuti går till spillo. Förstår ni hur jag menar?

Det som främst pressar mig just nu är att slutdatumet för anmälning till universitetet kommer allt närmre. Där är lösningen dock ganska enkel - sök för att ha något att vila på och gubbla på fram till hösten. Problemet i detta? - Sök något som du kan tänkas bygga vidare på = ÅNGEST..

Bortsett från detta blickar jag framåt mot en härlig vår och sommar - att bli faster på nytt, förlovningsmiddag, utforska Finska lapphunds-Sverige, vara hederstärna på min systers bröllop. Tills dess, däremellan och under tiden vill jag bara kunna andas, djupa andetag in och ut som hjälper mig att leva i nuet och inte stressa över vad som kommer eller inte.