No letting go
Jag tänkte briefa om något jag tänkt på länge.
Jag och min kära sambo samtalade igår, om exakt vad minns jag inte men han säger i alla fall i detta att "blogga är så 2005". Han menade på att Twitter är det som gäller idag, den version av publicerande också kallad "micro-blogg".
Jag kan förvisso hålla med honom, eller åtminstone att MIN blogg är så 2005 men att många andra kända bloggare idag håller en aktiv och 2011 års standard. Å andra sidan kan jag ibland anse det stötande och bokstavligen HELT SJUKT att vissa bloggare får betalt för att vara fruktansvärda offentliga förebilder.
Tillbaka till mig själv, och det faktum som jag faktiskt kan påverka.
Jag bokstavligen hatar att skriva vad-jag-gjort-idag-inlägg, därmed den ansedda 2005 års standarden. Och jag har länge och många gånger funderat över vad jag specifikt kan tänkas skriva om. Vad som kan tänkas vara kul och vettigt att skriva upprepande gånger om. Vilket intresse hos mig som väcker något hos mig men också hos er som läser.
Men då slår det mig, något som också gör mig lite putt, att vad har jag för intressen som kan väcka något hos någon?
Jag har inget särskilt händelserikt liv för en annan i form av ett statusjobb, fotosessions eller något i den stilen.
Jag är delvis student, fritidsforskare, träningsfreak, sambo, dotter, syster, faster, barnbarn och har en vardag inte mycket mer märkvärdig än någon annan. Vad som fångar min uppmärksamhet är alltifrån mänskliga rättigheter till juridik till träning till hundar till umgänge till resor. Och såklart livet där emellan.
Och visstja, jag tycker också hemskt mycket om att göra saker jag mår bra av och att skriva. Då är det något annat som slår mig. Att det är just detta jag använt denna blogg till, åtminstone på senaste tiden. Att skriva och ta upp sådant som jag personligen uppskattar. En snygg kombination av två små intressen hos mig.
Jag tror jag ska fortsätta med det och låta bloggen fyllas av mitt drömjobb när jag väl får det och skriva allt om resor när jag rest jorden runt.
För trots allt har jag varken Facebook eller Twitter och befinner mig därmed över huvudtaget inte i 2011, and I'm God damn proud of it.
Vi ses i ert 2011 om sisådär 6år.
Kommentarer
Trackback