omenemilia

Ni kan väl gissa vad jag håller på med...

Som det pirrar i hela mig av bara tanken på vår resa som börjar om 2 1/2 vecka.

Känslorna av längtan, nervositet och upphetsning gör sig till en kittlande kombination som får adrenalinet att pumpa samtidigt som jag inte kan låta bli att låta smile-musklerna jobba. Straxt intill finns också en svag men ändå återkommande känsla av stress - har vi ordnat allting, är vi förberedda, har vi alla försäkringar, tänk om vi inte hittar, osv. Men skönt nog finns det en röst inom mig, en övertygande sådan, som säger att "det ordnar sig".

Det här är en drömresa, för både mig och Robert, också en ganska så spontan sådan. Vi har inte planerat resan in i minsta detalj och det är å andra sidan charmen i sig. Vi har några utgångspunkter, resten ser vi som en bonus. Vilket jag tror kommer bli en alldeles fantastisk, uppskattad, överförväntan bonus.

Nu måste jag göra mig iordning, ska möta upp min man för att handla om en stund.

Ha en bra dag!