omenemilia

Så var jag där igen, under den tiden på året då jag längtar bort.

Bort från Sverige, bort från kylan, slasket, halkan - ja ni vet, det rådande nuet vi lever i.

Främst längtar jag till solen, värmen, havet - Maldiverna, såklart. Flyget lyfter i början av mars månad i år och jag kan inte önska hårdare att den dagen ska vara imorgon.

Också så längtar jag till något utöver det vanliga, till ett äventyr, till vad som komma skall - nämligen min och Robert eventuella resa till USA. Jag minns hur jag såg på vår första utlandsresa ensamma tillsammans till Kreta som ett jätte äventyr. Att stå på egna ben, i ett annat land, bara min respektive och jag.

Den resa vi har framför oss, den som vi tänkt oss kommer bli något liknande men mycket större, längre, friare, läskigare, häftigare. Tidigare har hela resan känts som en vision då det bara har rört sig om drömmar och spekulationer men nu när det är ett nytt år och det året då vi faktiskt tänkt att åka och när pengarna börjar öka på sparkontot så kryper det allt närmre. Vi ska nu, under början av året, sätta oss ner för att ordentligt planera resan, se vad vi vill göra lite grovt och för att också se över priser. För att göra det hela ytterligare lite mer verkligt.

Men så slår det mig, igen, att jag befinner mig i Sverige och jag landar med en duns i nuet från mina dagdrömmar.

Jag upptäcker också att min respektive redan ligger och sover.. Han med stort "H".

Jag borde också sova, faktum är att jag är trött. Det är bara det att det grubblas för mycket innanför mitt pannben. Det kliar också för mycket i mina fingrar. Skulle gärna vilja skriva.. någonting, vadsomhelst men orden formar sig inte.. skrivkramp! Suck..

Det får bli till att krypa till sängs helt enkelt.

Imorgon är det fredag och jag jobbar i endast fyra timmar, hur ska jag spendera dagen i övrigt tro?

Puss och sleep tight peps!