omenemilia

Vi fick inget svar idag angående Roberts tjänstledighet. Imorgon väntas det komma.

Ett bakslag för min egen räkning då jag håller på att bli ett, näst intill, nervvrak. Jag känner mig så skakis och obalanserad rent känslomässigt, förmodligen på grund av spänning och nervositet inför om det blir en sommar i USA eller en sommar på jobbet.. Det är som om jag får inblick i hur gravida kan ha det med svajande hormoner, humöret kan växla på fem sekunder då jag ena stunden skrattar för att sedan gråta. Obehaglig känsla. Den sitter också någonstans vid bröstet. Som ett tungt lock. Jag tycker nästan synd om Robert som tvingas leva med mig..

Som tur är strålar solen idag i alla fall!

Kvällen spenderar jag till jobb. Kan vara skönt att tänka på annat, på så sätt kommer morgondagen snabbare.

Vi hörs!