omenemilia

Hej peps.
Åh vad skrivkrampen råder! Jag vill verkligen skriva men jag vet inte om vad.
Det kliar i mina fingrar i kombination med att min vardag är som ett rakt streck och inspirationen ligger på noll.
Eller plus minus noll ska jag väl säga. Jag tänker väldigt mycket och omfamnar mig själv av tankar och finner en del ljuspunkter som lyfter inspirationen, som sedan kan dras ned av något tråkigt, vardagligt, dumt.
Jag har till exempel kommit på ett drömyrke, jag menar ett riktigt sådant som jag är villig att kämpa för och kan komma att brinna starkt för!
Jag vet inte om jag vågar drömma högt här i bloggen, det skulle kännas så oseriöst då och så långt ifrån min nuvarande vardag... Eller?
Det kanske kommer en dag. Jag kan i alla fall avslöja att jag vill jobba med något juridiskt, med människor rent praktiskt och fysiskt. Träffa människor, hjälpa människor.

Och här gjorde sig skrivkrampen påmind igen. I säkert 10 minuter har jag försökt skriva något, för att sedan radera, skrivit, raderat och så vidare.
Det är nog ett tecken på att detta var allt jag kunde åstakomma idag, dessvärre.

Vidare till tvn och i väntan på min respektive som gör mig sällskap inatt, lovely! :)
Puss så länge!