omenemilia

Jag har alltid varit väldigt känslosam person.
Också en person som tänker väldigt mycket.
I en snygg kombination av dessa två har jag lätt för att koppla ihop känslor med låtar, ställen o.s.v som tillsammans skapar ett minne som i sin tur lagras någonstan i mig.
Vissa minnen är mer tydliga, som jag tänker på var och varannan dag.
Vissa är mindre tydliga. Men dom finns alla där, på ett eller annat sätt.
Ungefär som sår. Sår läker och till slut syns dom kanske inte, eller i mitt fall känns, men man vet att dom finns där i form av ett ärr eller liknande. En konstig jämförelse kanske,  men tanken är att man kan återuppleva minnen genom att bara bli påmind av dom.
För mig har det räckt att lyssna igenom gamla låtar, som jag lyssnade på för en sådär 4-5 år sen, för att starka känslor och minnen ska väckas till liv. Vissa minnen är så tydliga att jag, vid någa tillfällen, känner exakt samma känsla som jag gjorde då. Då och då får jag också gåshud samtidigt som mina ögon fylls av tårar. Av både lycka som av sorg.
Jag uppskattar dessa tillfällen väldigt mycket då jag utnyttjar tillfället till att känna mig så mycket vuxnare och mognare än tidigare. Att också få möjligheten att se, att känna att jag blivit så mycket starkare i mig själv.
 Genom att också åka på den väg som jag åkt i så många många år, i över 13 år snart, till den familj som varit min andra familj i stort sätt hela min uppväxt, fick mig också att uppleva mycket känslor idag. Övervägande eller om inte bara positiva känslor. Så många dagar och gånger jag åkt till det huset för att träffa flickan i huset, som för övrigt fyller år imorgon(!), och som så många minnen det skapat. Att åka på den vägen och faktiskt tänka efter på alla minnen fick mig att må väldigt bra.
 Att också ha min respektive bredvid mig, som jag haft i över 4 1/2 år, väcker också mycket till liv.
Jag var 14, 14 år!!, när vi träffades och han var 16. Det är en egen känsla i sig att kunna tänka tillbaka och se över hur mycket vi faktiskt vuxit upp och det tillsammans.
Vad jag egentligen ville få ut av det här vet jag inte. Jag tror jag framför allt behöver skriva av mig lite från en dag fylld av tänkande och minnen. Minnen som gör mig gott, som gör mig till en starkare och lyckligare människa.

Avslutningsvis vill jag visa några bilder som på ett eller annat sätt får det att kännas lite extra inom mig:











Godnatt.