omenemilia

Ja, eller verkligheten är nog rätt ord. Verkligheten hinner lätt ikapp.
Idag var jag, tillsammans med min kära kamrat Malin, och beställde studentmössor.
På så sätt blev det liksom mer verkligt att vi tar studenten om lite mindre än 5 månader.. fattar ni!? Studenten liksom. Det fick mig att, ännu en gång som x-antal hundra gånger förut, tänka på vad som komma skall.
  Jag önskar få åka till england, bo där och prata engelska. Prata, prata, prata! Jag vill använda språket mer än innanför skolans väggar. Efter några veckor där ser jag ett jobb här hemma som väntar och sen får det bära av vart det vill.

Jag bara önskar att tankarna på framtiden kunde sluta ha med sig ångest känslor.
Jag vill inte ha några som helst förväntingar, just för att undvika besvikelse.
Jag vill kunna ta det som det kommer, samtidigt som jag vill kunna våga uppfylla mina drömmar.