omenemilia

Rastlösheten smyger sig på.
Sakta och med små små grepp tar den tag i mig.
Skapar sig ett omfång för att sedan ockupera mig.
Förens nu kommer tankar kring hur min höst kommer att se ut.
Före, innan, under och efter studenten var jag kolung. Det är NU de kommer.
Kommer jag få förlängt på jobbet? Kommer jag ha möjlighet att ta åt mig det i så fall?
Om inte, vad gör jag då?
Jo jag söker mig vidare och lever som alla andra fritidsforskare, ett finare ord för "arbetslös", såklart(!) men vad gör kommer jag att göra i praktiken? Hur kan jag tänka mig att fördriva dagarna?
Det är i och för sig ett senare problem och ett kommande äventyr...
Tankarna har tagit mig så pass långt att tanken på att skaffa egen hund har slagit mig.
Eller bli sjujäkla vältränad, komma i mitt livsform.
Men se att det är bara tankar, drömmar, visioner.

Nej jag tänker nog inte låta rastlösheten ta ett allt för stadigt tag om mig.. inte riktigt än.
Jag vill leva kvar i mina visioner ett litet tag till, för att sedan se vart jag landar.
Det är ju trots allt jag som bestämmer färdriktning innan jag gör en mjuklandning i mitt eget paradis.

Godnatt.