omenemilia

Så var jag ny duschad med nytvättat hår inkluderat,
insmord ihop med nymålade naglar. Skönt!
  Jag satt förut och funderade över vad som komma skall, ni vet studenten, starten på vuxenlivet, jobb etc, och det slog mig att det inte skrämmer mig lika mycket som tidigare.
För senast ett par månader sen ville jag inte alls ta studenten(!) hur sjukt det än låter men att ha skolan att gå till kändes som en trygghet. Att ha vetskapen om att jag har någonstans att ta vägen om dagarna. Det är och har varit en konstant aktivitet, en vardaglig göra de senaste
13 åren trots allt. Men nu när vi får allt mindre att göra i pluggväg, när kurser börjar ta slut och när betygen snart är satta, nu när studenklänningen sitter perfekt, när skorna och studentmössa är fixat så skräms jag inte längre. Nej, jag är näst intill redo att ta emot denna så speciella dag, detta steg i livet, med öppna armar utan den minsta tvekan i mig. 
  Vad som sker om 2, 5 el 10 år det är då, vare sig jag befinner mig i USA, England eller Australien, vare sig jag bor i lägenhet eller i hus, vare sig om jag är polis eller en juridisk baserad kvinna, vare sig om det kommer bli min verklighet eller förbli en vision i mitt huvud så är det då och det har sin tid. Och fy helvete vad jag ska njuta nu, då och på vägen dit!