omenemilia

Så, nu har jag vaknat till liv. Åt mig en lång frukost imorse, tog mig en promenad och satte mig för att leta insperation till nästa veckas redovisning på det nuvarande temat i skolan. Ämnet är svenska och vi håller på med dikter och noveller, redovisning i sig går ut på att vi ska skriva en diktsamling eller en novell, på plats.
Vilket påminner mig om en av mina favorit dikter som verkligen berör:

När du inte förstår.
Så känns det så tarvligt att bara sitta och titta på.
Jag vill igentligen bara gå direkt och slita ut hjärtana på mina drömmar, och ge dom till dig.
Så att du också kunde få se, att dom igentligen är kött och blod.
Dom kan dö, precis som vi.
Även då det är svårt att tro.
Och då kanske då, kommer du att sakta börja tänka om.
Och till slut någon gång förstå.
Hur levande tankar igentligen är.
Även då det verkar vara omöjliga för dig ,  att se
Var försiktig så att du inte har död på alla dina drömmar.
Låt åtminstånde en överleva.
Lova mig det.

Du ska veta att allt jag säger faktiskt är äkta, allt jag säger är sant.
Men tyvärr även efter en hel evighet, kommer du fortfarande inte veta riktigt vart du står.
För sånt här är så enormt svårt.

I alla fall, snart är det dags att bege sig till skolan. Där är det först Gambia möte sen Mentalträning i en och en halv timme. Efter det ska jag hem och återse min käraste efter tre veckor, som jag tjatat om x-antal gånger nu men längtar man så gör man :)


Dagens mig

Härligt att solen tittar fram förresten. Det värmer faktiskt och ger en viss vårkänsla!
Blir det skinnjacka idag kanske? Vore toppen, är så trött på alla dessa vinterkläder!
  Nu ska jag gör mig en mummsig omelett till lunch.  Ha en fortsatt bra dag allesammans!
Puss